Räntelagen – vad gäller enligt räntelagen?

Vad är räntelagen? (räntelagen 1975:635)

Räntelagen (1975:635) är den lag som reglerar rätten till ränta i Sverige när inget annat är avtalat. Lagen anger bland annat när ränta får tas ut, hur räntan ska beräknas och vilken ränta som gäller enligt lag vid dröjsmål.

Räntelagen är dispositiv, vilket betyder att parterna i ett avtal får komma överens om andra villkor. Om inget annat är avtalat gäller dock bestämmelserna i räntelagen.

Räntelagen: förkortning och grundläggande innebörd

En vanlig räntelagen förkortning är helt enkelt räntelagen eller RL. När man hänvisar till lagen i avtal eller juridiska sammanhang anges ofta hela lagens namn och nummer: räntelagen (1975:635).

I praktiken innebär lagen att borgenären – den som har rätt att få betalt – i vissa fall har rätt till ränta när gäldenären inte betalar i tid.

Dröjsmålsränta enligt räntelagen – vad gäller?

Dröjsmålsränta enligt räntelagen är den ränta som får tas ut när en betalning inte sker på förfallodagen. Dröjsmålsräntan är tänkt att kompensera borgenären för att betalningen kommer senare än avtalat.

När börjar dröjsmålsränta löpa enligt räntelagen?

Enligt räntelagen börjar dröjsmålsräntan normalt löpa dagen efter förfallodagen. Om betalningsvillkor inte har avtalats börjar ränta löpa 30 dagar efter att fakturan har skickats, förutsatt att gäldenären har fått krav på betalning.

I vissa fall, till exempel mellan näringsidkare, gäller särskilda bestämmelser som stärker borgenärens rätt till ränta vid sena betalningar.

Ränta enligt räntelagen: hur ska den beräknas?

När ränta tas ut enligt räntelagen ska den i normalfallet beräknas som referensräntan plus åtta procentenheter. Det innebär att räntan enligt räntelagen automatiskt anpassas efter det allmänna ränteläget. Dröjsmålsräntan kan alltså förändras över tid, beroende på vilken referensränta som gäller.

Referensräntan fastställs två gånger per år

Referensräntan bestäms av Riksbanken och gäller från den 1 januari respektive 1 juli varje år. Räntan används bland annat som grund för dröjsmålsränta enligt räntelagen.

Eftersom referensräntan fastställs två gånger per år påverkar detta direkt hur hög dröjsmålsräntan blir. När referensräntan höjs ökar också den ränta som borgenären har rätt att ta ut.

Räntelagen och avtal: när gäller annat än lagen?

Eftersom räntelagen är dispositiv kan parterna avtala om en annan ränta än den som följer av lagen. Det kan till exempel handla om en högre ränta, en annan beräkningsmodell eller särskilda betalningsvillkor.

Om annat är avtalat gäller avtalet före lagen. Finns inget avtal, eller om avtalet är otydligt, träder räntelagens bestämmelser i kraft.

Räntelagen mellan företag och privatpersoner

Räntelagen gäller både mellan privatpersoner och mellan företag, men vissa bestämmelser är särskilt anpassade för förhållanden mellan näringsidkare. Syftet är att motverka långa betalningstider och stärka rätten till betalning i tid.

Lagen tar dock inte hänsyn till orsaker som sjukdom eller arbetslöshet. Skyldigheten att betala ränta gäller oavsett varför betalningen har blivit sen, så länge villkoren i lagen är uppfyllda.

Räntelagen 1975:635 – ändringar och tillägg över tid

Räntelagen (1975:635) trädde i kraft för att skapa tydliga och enhetliga regler kring ränta och dröjsmålsränta när betalningar sker för sent. Sedan lagen infördes har den justerats vid flera tillfällen för att anpassas till förändrade ekonomiska förhållanden och till utvecklingen inom näringslivet.

En av de mest betydande förändringarna skedde den 1 juli 2002, då reglerna om dröjsmålsränta skärptes. Syftet var att stärka borgenärens ställning, särskilt i affärsförhållanden mellan näringsidkare, där sena betalningar tidigare varit ett återkommande problem. Genom ändringarna blev det tydligare när dröjsmålsränta får tas ut, hur räntan ska beräknas och från vilken dag räntan börjar löpa.

Samtidigt infördes mer precisa bestämmelser kring betalningsvillkor och krav på betalning, vilket minskade utrymmet för otydliga avtal och tvister om när ränta faktiskt får tas ut. För gäldenären innebar detta ett större ansvar att hålla reda på förfallodagar och avtalade betalningsvillkor, medan borgenären fick ett starkare lagstöd för att kräva ersättning vid försenad betalning.

Trots dessa ändringar har grundprincipen i räntelagen varit densamma över tid: ränta ska fungera som kompensation för att pengar inte betalats i tid och som ett incitament för att betalningar sker enligt avtal. Genom att knyta dröjsmålsräntan till referensräntan, som fastställs av Riksbanken två gånger per år, har lagen också anpassats för att fungera i olika räntelägen utan att behöva ändras i grunden.

Få hjälp att förstå och tillämpa räntelagen med Spiris

Att tolka räntelagen och räkna rätt på ränta enligt räntelagen kan vara avgörande vid sena betalningar, avtalstvister eller fakturering. Felaktig hantering kan leda till onödiga konflikter eller utebliven ersättning.

Med Spiris får du tillgång till tydliga guider och praktisk kunskap som hjälper dig att förstå vad som gäller enligt räntelagen, hur dröjsmålsränta ska beräknas och hur du kan hantera betalningsvillkor på ett tryggt och korrekt sätt.

Vill du få bättre koll på lagar, avtal och ekonomi i arbetslivet? Utforska hur Spiris kan hjälpa dig i ditt företagande.